med allt annat

nåt annat som är nytt är även en saknad som jag börjar känna är riktigt stark nu. mina gamla kompisar. eller dom fínns ju fortfarande, men vi umgås inte, eller pratar knappt. tycker det är förbannat tråkigt att man inte är rädd om det lilla man har. jag och morfar hade nämnligen en diskussion på 45 minuter om det imorse. och allt stämmer ju. ut med det gamla, in med det nya. jag och mina tusen frågor och funderingar som jag själv ger mig ett bra svar på, tycker jag själv. men man kanske skulle behöva höra det från någon annan ibland, att man inte är bortglömd och att man är lite saknad. fast alla är väl för upptagna med allt annat. iallafall jag är jävligt upptagen för att hinna med, hinner mest bara tänka på det. change, yes.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

.

RSS 2.0