hej hörrni! står på jobbet och är lite smått irriterad, men det har ingenting med mitt jobb att göra. men imorse när jag började (12.00) kanske efter tio minuter så kommer det en dam in och frågar efter vart sjalen på docken finns. och jag svarar i hyllan och hon köper den. hon är jätte nöjd och tycker den är jättefin! hon och dottern går ut ur butiken med ett leende på läpparna! jag reagerar att hon betalar med en 500-lapp. så typiskt äldre damer att betala kontant, hehe.

och precis nyss så ringer det hit till butiken och chefen svarar. det är en dam som har köpt en sjal vid tolvtiden idag, av en blond tjej. (alltså av mig) hon undrar om hennes påse med sjalen är kvar?? hon har inte fått med sig den hem.. jag kommer precis ut från fikarummet och det går samtidigt ut en ung tjej från butiken. hon har precis lämnat tillbaka en sjal. DAMENS SJAL!!! hon har alltså hittat hennes sjal och kvittot låg i påsen, så hon kunde gå och lämna tillbaka den och få damens pengar tillbaka. ''jag köpte sjalen till min syster, men hon ville inte ha den'' vilken liten tjuuuv!!!! damen vill iaf att vi lägger undan en ny sjal för hon vill så gärna ha den. så nu hänger det en sjal här och en ligger tillbakalämnad. tessan hade ju inte en tanke på att det inte var hennes eftersom hon hade kvittot.

men chefen reagerad efter att ha kollat på kvittot, för man måste skriva på och greja och vi måste skicka in det. men då såg hon att det var just den tiden, att det var betalt kontant, handlat av mig idag och att vi inte sålt nån mer sån sjal idag.

fan vad taskigt. skulle ni ha samvete att göra något sånt??

och ett tips!!! ha aldrig kvittot i påsen utifall ni skulle tappa den. ha det i plånboken!